frank-ystenes-ABAX-041114-02

ABAX Stadium - vår egna arena

För fyra år sedan satte jag min första fot på ABAX. Då var det ett ganska litet företag. under 100 anställda i hela koncernen. I onsdags satt jag och kollade på fotboll. FA Cupen på bästa sändningstid – från ABAX Stadium.

Jag har fått äran att ha varit med under en ganska lång tid nu i ABAX. Inte sedan starten, men inte jättelångt därifrån. Att få sitta och kolla på fotboll, direktsänt på svensk TV från ABAX Stadium. Det är lite speciellt. Jag kan inte undvika att känna mig lite stolt. Stolt över att få ha varit med på den här resan.

Jag är inte jätteförvånad att vi är där vi är. Från det att jag lärde känna det här bolaget så har jag alltid sett att framtiden är ljus. Vi har nu flyttat i nästan alla länder. Nya kontor, ny personal och framförallt nya möjligheter. I England har vi flyttat in i Peterborough United FC:s arena. Och bytt namn på den till ABAX Stadium.

Jag har älskat fotboll så länge jag kan minnas. Jag spelade själv en större del av mitt liv, men en knäskada satte stopp för min eventuella proffskarriär – typ. Jag ska vara helt ärlig, att köpa upp namn på fotbollsarenor är inget jag har stöttat. Allt fler lag tvingas till att öka sina inkomster och hitta nya vägar att tjäna pengar. Rättigheterna till arenans namn är en sådan sak. Att övergå klassiska namn på arenor till att ett företag köper upp rättigheterna kan vara ganska sorgligt. Manchester City, Arsenal, Leicester, är bara några som har fått sina arenors namn uppköpta. Ändå sitter jag vid TV:n och är stolt över att det är ABAX Stadium arenan heter. Stolt för att jag vet att det inte är ett företag med tvivelaktig etik som köpt upp det. Stolt för att jag vet att det inte är ett företag som bidrar till en sämre värld. Jag är stolt för att jag vet att det är ett bolag med hjärtat på rätt plats som köpt det. Och det ska bli väldigt roligt att se vart det här bär av nu.

Peterborough åkte tyvärr ut ur FA-cupen mot West Brom (som jag alltid har sagt, norrmän ska inte slå straffar) – men den här säsongen är långt ifrån över.

Cheers!

Teo Rothman